Rarotonga, Cooköarna 4
Efter Tahiti flög vi till Auckland på Nya Zeeland. Fyra nätter på hotell gjorde att vi kunde tvätta och torka våra tillhörigheter och oss själva. Det var ovanligt varmt, enligt en taxichaufför det varmaste på 18 år, runt 27-28 grader, ganska molnigt men fuktigt. Vi, som bara varit här en gång tidigare, passade på att utforska staden lite mer. Nu när Stefans rygg blivit lite bättre kunde vi gå långa promenader igen. Överallt finns det massor med små butiker och matställen. Efter Tahiti känns allt så billigt och det känns bra att inte behöva vända på slantarna. Människor här är glada och hjälpsamma. Man ser folk från alla jordens hörn.
En dag tog vi en rundtur med båt i Aucklands hamn, den är verkligen stor. Vi satt på däck och njöt av värmen och utsikterna.
När vi flög till Cooköarna satt vi i lyxig buisinessclass och frotterade oss med affärsfolket. Vi fick underbart god mat och fyra timmar senare landade vi på vårt älskade Rarotonga. det regnade ganska mycket men vi var så lyckliga att vara tillbaka så vi brydde oss inte. Som vi alltid brukar tog vi in på Kii-Kii motel, ett enkelt och billigt ställe nära huvudstaden Avarua. Vi blir igenkända här och tilldelas alltid samma rum av någon anledning. Vi anlände cirka 23.00 så det blev rakt ner i sängen.
Nästa dag gick vi de cirka 3 kilometerna till stan och hyrde oss en scooter. Rarotonga har fått ganska mycket biltrafik under de senare åren. Ön är ungefär 32 kilometer i omkrets och följaktligen tar det runt en timme att göra ett varv, vilket vi också gjorde för att inspektera vad som hänt sen förra gången då alla de hemska cyklonerna härjade runt här. Det mesta var nu uppbyggt igen och ön var grön och fin med många blommor . När vi kom tillbaka till motellet träffade vi vår gamle svenske vän Kurt som nu blivit 81 Âr. Han åker alltid jorden runt varje år. I oktober lämnar han Luleå och tar sig först till Bangkok där han stannar en månad för att sedan ta sig till Australien där han har en dotter. Med henne och hennes familj firar han så jul och i början av januari åker han till Rarotonga där han stannar till början av april. Vi har träffat honom många gånger nu och han är verkligen en intressant människa. Hela sitt yrkesverksamma liv tillbringade han i Stilla Havet som fartygselektriker åt det svenska rederiet Hillerström. Han har besökt det mesta i dessa regioner och har många historier att berätta. Kurt är en riktig friskus och cyklar runt Rarotonga nästan varje morgon innan frukost. Han lever enkelt med få tillhörigheter och är väl känd av de flesta på ön.
En tidig morgon tillbringade vi med Kurt på den lokala marknaden. Vi åt Ika Mata (Rå fisk) och diverse frukter, smaskigt!
Tillsammans med Kurt besökte vi också en annan svensk som bott på Rarotonga i cirka 30 år; Andy (eg. Anders) som är ägare till öns enda svarv. Han har ett väldigt fint hus, byggt helt i betong så det står pall mot alla cykloner. När vi besöker honom är han fullt upptagen med att installera en stor parabol. Vi inspekterar hans jordgubbsland,som är unikt här, just nu finns inga bär men vi blir istället bjudna på passionsfrukt. Mycket gott!
Naturligtvis har vi snorklat en del också, lagunen är underbart blå och klar och det vimlar av färgglada korallfiskar. Temperaturen i vattnet håller behagliga 28-30 grader.
Vi är nöjda med våra dagar på Rarotonga men det kunde gärna varit längre.
Hälsningar till er alla och Kia Manuia
En dag tog vi en rundtur med båt i Aucklands hamn, den är verkligen stor. Vi satt på däck och njöt av värmen och utsikterna.
När vi flög till Cooköarna satt vi i lyxig buisinessclass och frotterade oss med affärsfolket. Vi fick underbart god mat och fyra timmar senare landade vi på vårt älskade Rarotonga. det regnade ganska mycket men vi var så lyckliga att vara tillbaka så vi brydde oss inte. Som vi alltid brukar tog vi in på Kii-Kii motel, ett enkelt och billigt ställe nära huvudstaden Avarua. Vi blir igenkända här och tilldelas alltid samma rum av någon anledning. Vi anlände cirka 23.00 så det blev rakt ner i sängen.
Nästa dag gick vi de cirka 3 kilometerna till stan och hyrde oss en scooter. Rarotonga har fått ganska mycket biltrafik under de senare åren. Ön är ungefär 32 kilometer i omkrets och följaktligen tar det runt en timme att göra ett varv, vilket vi också gjorde för att inspektera vad som hänt sen förra gången då alla de hemska cyklonerna härjade runt här. Det mesta var nu uppbyggt igen och ön var grön och fin med många blommor . När vi kom tillbaka till motellet träffade vi vår gamle svenske vän Kurt som nu blivit 81 Âr. Han åker alltid jorden runt varje år. I oktober lämnar han Luleå och tar sig först till Bangkok där han stannar en månad för att sedan ta sig till Australien där han har en dotter. Med henne och hennes familj firar han så jul och i början av januari åker han till Rarotonga där han stannar till början av april. Vi har träffat honom många gånger nu och han är verkligen en intressant människa. Hela sitt yrkesverksamma liv tillbringade han i Stilla Havet som fartygselektriker åt det svenska rederiet Hillerström. Han har besökt det mesta i dessa regioner och har många historier att berätta. Kurt är en riktig friskus och cyklar runt Rarotonga nästan varje morgon innan frukost. Han lever enkelt med få tillhörigheter och är väl känd av de flesta på ön.
En tidig morgon tillbringade vi med Kurt på den lokala marknaden. Vi åt Ika Mata (Rå fisk) och diverse frukter, smaskigt!
Tillsammans med Kurt besökte vi också en annan svensk som bott på Rarotonga i cirka 30 år; Andy (eg. Anders) som är ägare till öns enda svarv. Han har ett väldigt fint hus, byggt helt i betong så det står pall mot alla cykloner. När vi besöker honom är han fullt upptagen med att installera en stor parabol. Vi inspekterar hans jordgubbsland,som är unikt här, just nu finns inga bär men vi blir istället bjudna på passionsfrukt. Mycket gott!
Naturligtvis har vi snorklat en del också, lagunen är underbart blå och klar och det vimlar av färgglada korallfiskar. Temperaturen i vattnet håller behagliga 28-30 grader.
Vi är nöjda med våra dagar på Rarotonga men det kunde gärna varit längre.
Hälsningar till er alla och Kia Manuia
posted by Stefan Marianne at 23:15
2 comments
